Det finns även en del detaljer i huset som jag inte är fullt lika imponerad av. Sjuttioelva nyanser av rosa samt fururäcket på övervåningen är ett några exempel. Men förklaringen till denna furu-fest finnes i ett reportage ur en gammal tidning från 1978 och vet ni? Fritz, mannen som byggde huset, hans gamla svarv står fortfarande kvar i ett hörn i våran källare! Vi har planer på att fixa den framöver så att den går att använda igen.
Syftet med det är dock inte att svarva fler bropelare i furu, det är liksom inte riktigt min kopp med thé. Men jag skulle inte ha något emot att försöka få ihop ett par vackra bordsben och kanske en och annan ljusstake.
Vi har hursom påbörjat arbetet med att att plocka ner fururäcket och den stora pelaren nu. Den är verkligen oproportioneligt stor och på tok för bastant för den lilla hallen.
När man ser spåren av det som en gång suttit där blir det extra tydligt att det som ska pryda den delen av huset bör vara en betydligt nättare sak.